Nordlys Viking
Graverad mugg, sigurdsagan ca 500 ml
Vänligen logga in för att se priser
Färg:Svart gravyr
Antal:
Upphämtning tillgänglig på Linnavångsvägen 7.
Vanligtvis redo inom 2-4 dager
Graverad mugg, sigurdsagan ca 500 ml
Svart gravyr
Linnavångsvägen 7.
Upphämtning tillgänglig, vanligtvis redo inom 2-4 dager
Linnavångsvägen 7
295 74 Näsum
Sverige
Sigurd växte upp hos kung Hjalprek i Danmark. Hans far hade blivit mördad og då gifte hans mor om sig med Hjalpreks son Alf. Sigurd uppfostrades til man av kungens smed, som var en dvärg ved namn Regin. Allt eftersom åren gick växte Sigurd upp til en ståtlig ung man som få kunde mäta sig med, og hans styrka og tapperhet var vida känd. En dag kallade Regin til sig Sigurd og berättade for honom sitt livs historia.
Regins far hette Reidmar, og han var en av de rikaste dvärgarna. Regins bröder hette Fafner og Utter. Utter kunde anta djurgestalt og brukade jaga og fiska förvandlad til just en utter. En eftermiddag låg Utter på stranden i sin djurskepnad og åt lax. Då kom asarna Oden, Höner og Loke förbi, som ikke visste vem uttern egentligen var. De ville övernatta hos den rike Reidmar, men de kunde ikke komma dit uten gåvor, så Loke slungade en stein mot Utter som dog. Därpå flåddes djuret og överräcktes siden til Reidmar. Han såg givetvis vem de hade dödat og blev utom sig av sorg og vrede. Därför krävde han en stor mansbot – skinnet skulle först fyllas med gull, og siden skulle det täckas helt utvändigt.
I närheten bodde den stormrike dvärgen Andvare, som også kunde förvandla sig til djur. Loke gav sig av og lyckades fånga Andvare när han var en gädda. Han tog dvärgens gull som betalning for att släppa honom fri. Men Andvare försökte smussla undan en magisk guldring. Det såg Loke og krävde også denne. Då uttalade Andvare en förbannelse over hela skatten, og särskilt ringen. Den som ägde Andvares gull skulle alltid drabbas av död og olycka.
Med skatten kunde Loke betala mansboten, men han behöll ringen. När Reidmar undersökte utterskinnet, såg han att det ikke var helt täckt av gull – et morrhår stack fram. Då lade Loke dit Andvares kära ring, og de var frie.
Skatten var emellertid förbannad, og Reidmar mördades av sonen Fafner som ville ha allt gull själv. Därefter förvandlade sig Fafner til en drake, tog med sig skatten ut på den hemska Gnitaheden og lade sig att vakta guldet.
Allt detta berättade Regin for Sigurd. Regin ville hämnas, men han kunde ikke själv. Därför bad han nu om Sigurds hjälp. Som belöning skulle Sigurd få hästen Grane og det magiska svärdet Gram. Med disse gåvor kunde Sigurd siden rida iväg og hämnas sin faders mördare. När det var laget skulle Sigurd hjälpa Regin og dräpa Fafner.
Sagt og laget. När Sigurd var klar med sitt, begav han sig til Gnitaheden for att finna draken. Fafner brukade hver dag släpa sig ned til en liten sjö for att dricka, og där drakkroppen drogs fram hade en stig bildats. Sigurd grävde en grop i stigen og lade sig i den for att vänta på draken med svärdet i högsta hugg. Då kom en skäggig man i gråa kläder med vandringsstav og toppig hatt – Oden. Han ville hjälpa Sigurd og rådde honom att gräva fler gropar där blodet kunde rinna ut, annars kunde Sigurd drunkna i allt drakblod.
Snart kom draken, og Sigurd drev in svärdet Gram ända til hjaltet när hjärtat var rakt over honom. I drakens dödskamp påminde Fafner om den förbannelse som vilade over skatten. När draken var död, hoppade plötsligt Regin fram ur et gömställe. Han berömde Sigurd og bad honom att steka drakens hjärta. Sigurd gjorde som han var ombedd medan Regin gick for att vila en stund. For att känna om hjärtat var färdigt satte Sigurd fingret mot det, men brände sig. Instinktivt satte han fingret i munnen og fick då smaka drakblod. Detta gjorde att han plötsligt förstod vad fåglarna sjöng.
Småfåglarna i träden viskade att Regin hade svek i sinnet, så Sigurd gick helt sonika og högg huvudet av dvärgen. Återigen hade Andvares ring fört med sig att de som varit vänner og fränder dräpte varandra. Skatten blev därmed Sigurds, men også han drabbades av förbannelsen. Men det er en annan historia...
Regins far hette Reidmar, og han var en av de rikaste dvärgarna. Regins bröder hette Fafner og Utter. Utter kunde anta djurgestalt og brukade jaga og fiska förvandlad til just en utter. En eftermiddag låg Utter på stranden i sin djurskepnad og åt lax. Då kom asarna Oden, Höner og Loke förbi, som ikke visste vem uttern egentligen var. De ville övernatta hos den rike Reidmar, men de kunde ikke komma dit uten gåvor, så Loke slungade en stein mot Utter som dog. Därpå flåddes djuret og överräcktes siden til Reidmar. Han såg givetvis vem de hade dödat og blev utom sig av sorg og vrede. Därför krävde han en stor mansbot – skinnet skulle först fyllas med gull, og siden skulle det täckas helt utvändigt.
I närheten bodde den stormrike dvärgen Andvare, som også kunde förvandla sig til djur. Loke gav sig av og lyckades fånga Andvare när han var en gädda. Han tog dvärgens gull som betalning for att släppa honom fri. Men Andvare försökte smussla undan en magisk guldring. Det såg Loke og krävde også denne. Då uttalade Andvare en förbannelse over hela skatten, og särskilt ringen. Den som ägde Andvares gull skulle alltid drabbas av död og olycka.
Med skatten kunde Loke betala mansboten, men han behöll ringen. När Reidmar undersökte utterskinnet, såg han att det ikke var helt täckt av gull – et morrhår stack fram. Då lade Loke dit Andvares kära ring, og de var frie.
Skatten var emellertid förbannad, og Reidmar mördades av sonen Fafner som ville ha allt gull själv. Därefter förvandlade sig Fafner til en drake, tog med sig skatten ut på den hemska Gnitaheden og lade sig att vakta guldet.
Allt detta berättade Regin for Sigurd. Regin ville hämnas, men han kunde ikke själv. Därför bad han nu om Sigurds hjälp. Som belöning skulle Sigurd få hästen Grane og det magiska svärdet Gram. Med disse gåvor kunde Sigurd siden rida iväg og hämnas sin faders mördare. När det var laget skulle Sigurd hjälpa Regin og dräpa Fafner.
Sagt og laget. När Sigurd var klar med sitt, begav han sig til Gnitaheden for att finna draken. Fafner brukade hver dag släpa sig ned til en liten sjö for att dricka, og där drakkroppen drogs fram hade en stig bildats. Sigurd grävde en grop i stigen og lade sig i den for att vänta på draken med svärdet i högsta hugg. Då kom en skäggig man i gråa kläder med vandringsstav og toppig hatt – Oden. Han ville hjälpa Sigurd og rådde honom att gräva fler gropar där blodet kunde rinna ut, annars kunde Sigurd drunkna i allt drakblod.
Snart kom draken, og Sigurd drev in svärdet Gram ända til hjaltet när hjärtat var rakt over honom. I drakens dödskamp påminde Fafner om den förbannelse som vilade over skatten. När draken var död, hoppade plötsligt Regin fram ur et gömställe. Han berömde Sigurd og bad honom att steka drakens hjärta. Sigurd gjorde som han var ombedd medan Regin gick for att vila en stund. For att känna om hjärtat var färdigt satte Sigurd fingret mot det, men brände sig. Instinktivt satte han fingret i munnen og fick då smaka drakblod. Detta gjorde att han plötsligt förstod vad fåglarna sjöng.
Småfåglarna i träden viskade att Regin hade svek i sinnet, så Sigurd gick helt sonika og högg huvudet av dvärgen. Återigen hade Andvares ring fört med sig att de som varit vänner og fränder dräpte varandra. Skatten blev därmed Sigurds, men også han drabbades av förbannelsen. Men det er en annan historia...
Kontakt
Har du en fråga?
Lurer du på noe, trenger hjelp eller bare vil diskutere ideer, ring oss på +46 (0)10-1019192 så hjelper vi deg gjerne.
(09-17 man-fre)